Jag bodde i Norrköping i slutet av 80-talet, då var staden som en stad är mest. Området med gamla industrier var mest slitet och planerna var rivning. Men tänka sig, staden tog en helt annan riktning. De som bestämde valde att restaurera, bevara och göra något helt unikt. Och nu snackar vi inte en liten byggnad utan ett gigantiskt område mitt i stan. Bland vatten och broar och så estetiskt tilltalande att man inte kan gå en meter utan att utropa åh. Ni förstår ju säkert hur mycket jag älskar det här.
Som Värmekyrkan. Herregud. Tänk om det här stället fick vara en liten minivärmekyrka.
Psst! På en dag försvann alla fb-delningar här på bloggen. Det var jättetråkigt tycker jag. Speciellt eftersom inlägget om stället ovan hade nästan 100 delningar. Vet inte varför det blev så men dela gärna igen.
När jag kom in här kunde jag inte prata längre. Jag älskar att man har gjort allt i renovering/restaurering som det alltid sägs att man inte kan. Hur många gånger har man inte hört att det går inte att göra si eller så, det går inte att isolera på det viset, det går inte att bevara exakt så, det måste förändras det ena och det andra. Och man tänker att de som sägs sig veta borde ju veta vad som är allra bäst. Fast det egentligen handlar enbart om minsta möjliga penningansträngning. Att se långt bortom estetiska val verkar vara det som är allra mest modernt i många kommuner. Därför ger jag alla stjärnor i världen till Norrköping som lyckas så jäkla bra. Och fortsättning följer…
Just den här dagen skulle jag träffa några andra stjärnor.
Karin och Johanna som är Edit & Björnen! Jag är så imponerad av dessa tjejer. Diplomväggen bakom mig vittnar om en mängd priser inom kommunikation. Årets stjärnskott, kreatörer, design, print. Så många utmärkelser under deras 5 år som byrå. Så välförtjänt! Jag kikade på mycket av deras produkter, säger man så? Det låter så torftigt. För här snackar vi så himla, himla fina grejer. Genomtänkt i minsta detalj. Jag älskar ju när man tar saker till en nivå när varenda liten millimeter är genomtänkt. Som trycksaker, kataloger, som är inbundna på vackraste bokbinderi-sätt.
Idag krockar deras 5-årskalas med en annan fest. Allt kul på samma timme. Och just idag, släpps deras alldeles nya sajt! Redan i starten ser man ju att det barkar åt det magiska.
Den här dagen finfikade vi något supersmarrigt som Karin slängt ihop från Food Pharmacy´s kokbok och det var sjukt gott.
Vi har en grej ihop nu som jag är himla glad åt. Det förtjänar dock ett eget inlägg.
Men att få ta sig an de allra vackraste djur är inte mig emot. Inte alls.
Att gå runt i deras lilla studio var ju som en skattjakt i sig. Jag kände mig som ett litet barn som inte kunde låta bli att fingra på ALLT.
Men titta. När Karin drog fram den här lådan kände jag helt klart ett sting av lätt avundsjuka. Minst sagt. Så pass att jag numera roar mig med att buda på sådant här. Men det räcker absolut med en ask i den här storleken för inga pengar alls. I alla fall inte strax under 5000.. Det är så lustigt det där med budgivningar. Först händer ingenting på flera dagar och man ser fyndläget, sedan säger det smack och det drar iväg till något helt ovärt.
I alla fall. Precis lagom.
Tapeter har de också gjort. Såklart. Säg vad de inte gjort.
Vi spanade i olika magasin som skrivit om deras saker. Här i ett tapetreportage på Elle Decoration.
Jag vet att det kommer mera inom film. Men ni måste kolla dessa sagolika filmer som de släppte på sin instagram nyligen. Här är Johannas film. Och Karins film. Så vackert, så mycket dem och de finaste porträtt jag sett någon gång.
Jag hejar så mycket på de här tjejerna. Så grymma! Och är glad att våra vägar korsats. Det extra fina är ju att de dessutom bor i min nya favoritstad. Ett stenkast eller en halvtimmes bilresa från mig. Om jag kör för fort.
Såklart gick vi på finpromenad!
Alltså varenda hörn är ju fullkomligt magiskt. Jag fick nästan överslag av alla vyer. Eller inte nästan. Jag fick det.
Jag tänker att det inte går att ta in i bild.
Men bara en sådan här sak. Att man liksom bevarad och byggt in, som gigantiska tittskåp. Så jäkla coolt!
Och det här är när man tittar ner i tittskåpet. Där kan ställa ett band som spelar, en konstinstallation eller för all del en Sofia som bygger en miljö.
Allt vatten gör ju sitt till det hela. Och dånet av bruset får mig att tänka vild natur. Kombon av stad blir ju minst sagt storslaget.
Tjejerna visade runt och universitetsområdet måste slå det mesta i campus. Små broar leder över vattnet. Och just detta faktum att det hela saknar slut, åtminstone för ögat där du står, är så jäkla speciellt och unikt.
Jag vill så gärna få höra mer om hur man tänkte, hur man gick tillväga och hur man lyckades så fenomenalt. Jag måste bjuda in mig själv på någon typ av föreläsning.
Varenda detalj alltså.
Älskar att det mesta ligger på vattnet, i Strömmen. Det fina är att det också byggs bostäder bland allt annat. Kolla in detta bostadsprojket. Kristo berättade nyss, då han jobbade i området en sväng, att när det blev bestämt att man skulle bygga bostäder just där lystes hela byggnaden upp inifrån med siluetter av helt nytt liv i fabriken.
Jag kan flytta in, trots insynen.
Jag blev visad varje ställe och bakom hörn som jag aldrig skulle vågat mig till annars.
Men kolla! Om man vågar att gå vid trappan där vattnet brusar som bäst så hittar man en turbin. Som också omsorgsfullt tagits omhand. De berättade att ibland är det fest här… Drömparty.
Glöm nu inte att kika in hos Edit & Björnen .
Här är det dags att fixa sig till gala med denna stjärna!! Nominerad till Årets Business ! Wow så välförtjänt! Nu håller jag mina tummar.