Jag fick en sådan himla fin överraskning häromdagen. Maren Ingeborg Gråblomst hade redan innan en speciell plats i mitt hjärta. Hennes kommentarer är alltid så sagolika och hamnar liksom nära hjärtat sådär automatiskt. Vi har aldrig träffats men ändå är det som vi känner varandra. Hon delar så ofta med sig av egna ord och tankar. Sådant är magiskt fint. Och så kommer då ett platt paket som man från början gissade att det kanske var en vinyl, på formen sådär. Men hur och från vem gjorde oss hur nyfikna som helst. Så var den då där, Gråblomst`s andra album med samma namn som den egna målningen Madame Clamour som pryder omslaget. Så otroligt fint och ärofullt att få en sådan present. Tusen tack, kära du!
Kristo var hur snabb som helst och lyssnade igenom hela albumet bums. ”Ibland påminner de om Air, ibland om Depeche Mode. Ibland PJ Harvey eller Ane Brun. Men mesta av allt härligt och inspirerande egensinniga.” var hans första uttalande. Jag är inte lika bra på jämförelser men älskar när musik är oväntad och egen, och när sången går rakt in i själen. Precis så kände jag.
Så snygga så man dör lite.
Som en parantes hittade jag en trött hund och son. Det frestar på med sol och sommarlov.
Och så hoppar vi tillbaka till Maren Ingeborg Gråblomst. Denna superkreativa kvinna bor tillsammans med sin man i till synes världens mest vackra och personliga Villa Betula. Ett rosa viktorianskt hus någonstans i Norge. Det här är sagohem för mig. Sådär magiskt att det nästan blir overkligt. När ett hem är som poesi.
Jag vill hälsa på här. Hänga i dagar… Lyckligtvis så bloggar hon här på Villa Betula och instagrammar under samma namn . Följ och dröm. Att du är där.
Hennes bilder är berättelser i sig.
Precis på samma sätt upplevde jag musiken och sången. Som poesi, som sagt.
The pictures in the collage belongs to Maren Ingeborg Gråblomst /Villa Betula