Alltså, den är tapeten är ju magisk!
Som man bäddar får man ligga sägs det ju. Och det som göms i snö är detsamma som det där man stängde lite för tidigt innan julhelgen. Hursomhelst så har jag inte jullov. Men som en fin överraskning i brådrasket damp det ner allra vackraste tapetleveransen! Alla, man, barn och kusin häpnade över det fina. Inte Liv då men det hade jag inte förväntat mig heller. Hon avskyr våra tapetserade rum och påstår att hennes sinne blir deppigt värre av att vistas i mörka rum. Så kan det mycket väl vara, men jag tror att det är mer åt revolution som sig bör när man är 14.
Men kära hjärtanes det var den vackraste! Raphael av Sandbergs, limiterad färgställning till förmån för UNHCR.
På förmiddagen sade vi hejdå till julbordet. Sedan hade jag väl mest tänkt att byta ut det gröna i ljuskronorna inför nyårskalaset. 
Men jag var bara tvungen att hänga upp en våd på väggen.
Jag är inte blå när det kommer till tapeter. Inte när det kommer till kläder. Det är såklart att det slinker in ett och annat som man faller för, som vår absolut kära soffa för några år sedan. Men inte alls som Kristin, definitionen av blå.
Kan inte se mig mätt på träden, på stammarna som är i djupt guld och trädkronorna som får mig att vilja somna i en skog.
Och ljusstaken som jag blev så himla kär i när Maren Ingeborg bloggade den efter att ha varit på Matilda & Nathalies workshop.
Jaha, nu vill jag ju ha den i vårat megastora sovrum. Som ju i och för dig fungerar som studio med kalkfärg på väggarna, och pudrigt på en annan och en helt salig röra. Så fatta lugnet… Fortsättning följer.