Kära lilla lekstuga, vilken uppståndelse det blev! Men en fin sådan! Det är du allt värd. Du som har gett mina barn upptäckter om våren. Skyddet mot vintern när inte snön kom som den lovade. Kvällarna om sommaren, när alla de andra slog efter myggorna i trädgården, hade barnen redan fattat grejen och stängt dörren från insidan. Kanske följde en och annan snigel med som husdjur, om den fått semester från cirkusen. Och om hösten, då är det kanske allra bäst. Lite varmare än utomhus, lite mindre blåsigt och myshörnor av torkade löv. Minnena sitter såklart i väggarna även på ett sådant här litet hus.
Det fina i kråksången är att silvriga sockertänger kan man använda till grus om man hellre känner för det. Finkopparna till geggamojja. Och assietterna till sandkakorna. Jag tror det var så det var tänkt från allra första början.
Alla vet väl att soppa på regnvatten och höstlöv doftar himmelskt. Och att tårtor utav lampskärmar och spetsband har förmågan att alltid bli höga som berg.
Själv är jag barnsligt förtjust i det här med porslinstorn. Man vill ju liksom se hur högt man kan bygga, hur mycket de kan vingla utan att ramla. Fast även för att formen alltid blir så fin. Med alla mönster och snirkligheter.
Det var allt tur att vi satte trädgårdens sista röda ros i porslinsgaloschen innan bladen singlade mot bordets kant.
Det där med att hänga koppar i luften är ju minsann ett festligt trick. För det första är de ju galet vackert i sig, åt alla håll och kanter. För det andra så snurrar de sakta av sig själva. Lite som en karusell bland osynliga moln. Skala en lampskärm på tyget tills du kommer till stålramen, spraya den, knyt en bollfrans i ena änden och spetsband till kopparna. Kalasfeeling på tio sekunder.
När det gäller själva stugan så ligger det till enligt följande. Högsta bud är 16 000 kronor och vill man hänga med i budgivningen så mailar man mig på [email protected]. Många har frågat om tidsfrist och vi har sagt att vi försöker göra färdigt det hela innan ikväll. Inte så att stugan måste hämtas, det står verkligen inte i vägen, men allt det andra.