Egentligen hade jag bara tänkt att göra ett sådant vanligt For the monday -inlägg men så insåg jag att det i vanlig ordning, spårade ur på instagram av lättkränkta människor som verkar tror att det här med artikeln i Expressen bara var något vi gjorde för vår egna goda vinnings skull. För att vi, samtliga 87 undertecknande skulle leva livets glada dagar på våra höga hästar. Att vi och med detta ville passa på att poängtera att ALLA andra gör fel. Absolut inte vi själva, vi är ju felfria men DET visste du väl redan? Det är just därför vi kan roa oss med det smaklösa hyckleriet att ge alla andra en fadd smak i munnen av att något är fel. Alltmedans vi flyger jorden runt på våra enorma sponsrade pengar och solar oss i glansen av den härliga bekräftelsen. Vi bekräftelsebehövande människor. Små var vi också. Jättesmå tror jag, nästan osynliga. Sedan föraktade vi visst barnlösa med?? Såklart.
Förlåt, men jag var tvungen. För mitt i alltsammans blir jag så full i skratt. Det skräds liksom inte på orden om alla fel vi besitter.
Jag är alltså stolt undertecknare till denna artikel. Författad av Emma Sundh och Maria Soxbo och jag stöttar dem i varje ord. När min man delade detta på FB fick han kommentarer som att vi bad om diktatur och något om att vi var galningar som perverterade miljöfrågan. Såklart.
Vill bara passa på att lyfta fram en liten enkel poäng. Nu handlar ju inte detta om OSS. Detta är ju inte något vi gör i egensyfte. Exakt tvärtom faktiskt. Vi vill rädda klimatet. Jag vill rädda mina barn. Vi önskar en förändring, även för oss, att det ska bli svårt att göra fel. Det ska nästintill vara omöjligt. Och så otroligt lätt att göra rätt. Vår välfärd är fantastisk på så många sätt men av någon underlig anledning kan vi inte hantera allt detta som är så bra. Och DETTA gäller även mig och flera av dem som undertecknat. Vi har alla varit med och grävt snåriga stigar, vi har gjort sådant som tär något enormt på världen vi lever i. Forskning säger till punkt och pricka att det inte håller längre. Och jag har bestämt mig för att tro på det. Och göra så väldigt gott jag kan resterande tid jag lever här på jorden.
Och eftersom vissa ser detta så otroligt kränkande så länkar jag direkt in till Emma Sundh.
Och om jag ska var helt ärlig, jag brukar låta hoppfull och slänga mig med meningar som ännu är det inte försent. Men egentligen har jag snarare lust att trycka upp i ansiktet något liknande som Greta Thunberg – Jag vill inte att ni ska ha hopp, jag vill att ni ska få panik. Det må vara själviskt att lägga min egen rädsla också på dig, det är väldigt långt ifrån hur jag funkar i annat fall. Å andra sidan handlar allt detta inte om mig någonstans. Jag vill rädda den här världen för mina barn, för alla de som kommer efter oss, de som kommer stå kvar här och se på. Nästa generation och nästa. Jag vill inte att de ska tänka varför reagerade de inte? Varför tog man inte detta på allvar?