Jag hittade en hel hög bilder från en dag vid mina föräldrar sommarstuga. Det var en regnig dag och jag tror till och med att det haglade, det ser ut så. Fast det var juli. Jag minns att det var en av dagarna efter det här hade hänt. Man var lite på helspänn.
Jag minns att jag funderade på om min pappa skulle orka gräva upp potatis ur landet. Bara en sådan sak. Men vi visste ju inte och därför kändes varenda liten syssla som något som kanske var farligt. När det sköra livet har gjort sig påmint är det lätt att tänka tankar som man aldrig gjort förut. Tankar som inte alls verkar särskilt förnuftiga såhär i efterhand men man rår ju inte för det.
Regniga dagar på landet är bra dagar. Man hittar spel som alltid funnits där men känns som nymodigheterna själva. Man meckar med tv-apparater för att någon möjligen ska kunna se den där livsviktiga matchen till kvällen. Man fikar lite och läser mycket. Och försäkrar sig om det dära internet verkligen inte finns någonstans däruppe i luften. Ägnar sig mest åt oviktigheter, de där bästa. Och med gråmulen himmel och slakskande snö kan sommaren tyckas ofantligt grön och hisnande vacker. Och ganska långt bort. Men snart så… Ha en fin fredag alla!
Det finns ju en liten Följetong om mina föräldrars sommartorp som heter&nbs
p;Norrdal. Här är resten.
Nr 1
Nr 2
Nr 3 .
Nr 4.