Det här med samarbeten och i influensers må vara en het potatis. Den potatisen tänker jag vända och vrida lite mer på en annan dag. Till saken är att jag ÄLSKAR samarbeten. Tiden är förbi när vi betalades i prylar. Och utan omsvep genom samarbeten får influensern sin lön. Det är så det funkar. Om någon tror att allt är en slump, att vi tackar ja till höger och vänster så är det, för de allra flesta, i branschen EXAKT tvärtom. Inget samarbete är på något vis en slump. För mig funkar det ungefär såhär:
- Jag får en förfrågan.
- Jag sätter mig in i själva varumärket som samarbetet gäller. Jag läser på om produkten, tjänsten eller vad det är som ska lyftas.
- Jag vrider och vänder på det, många gånger tar det extremt lång tid. För mig är viktigt att jag kan stå för samarbetet till 100 %. Ibland är det solklart från början, ibland är det svårare.
- Jag vill kunna se ett samarbete som något större än just bara en slags reklamplats. Kunna inspirera och ta allt ett steg längre. Jag skissar på om det är möjligt och hur jag på mitt sätt skulle kunna göra det specifika varumärket intressant och inspirerande för mina läsare.
- Jag önskar att ett samarbete alltid ska bli något extra. Bra bilder, inspirerande text och gärna också att man kan se min stil och mina tankar tydligt. Helt enkelt att jag står bakom.
- Jag tackar lika ofta nej som ja. Ibland hänger det på en skör tråd och då tackar jag hellre nej än ja. Så funkar jag, men alla bestämmer helt själva hur man vill göra där. Såklart.
- Jag tycker man har ett ansvar som influenser. Å andra sidan är det bara jag själva som kan bestämma hur stort det ansvaret ska vara och hur långt det sträcker sig. Det ska ingen annan berätta för mig. För hur man än vrider på det så handlar det om att vi alla behöver en lön för att försörja oss, eller hur?
Men som sagt. Jag sade ju att jag älskar samarbeten. På det viset får jag möjligheten att få en lön genom att dela med mig av något jag tycker är inspirerande, viktigt och intressant. Något jag gärna vill sprida vidare till mina läsare. Jag får dessutom sätta min prägel på det och det är värt hur mycket som helst. Tänk om jag liksom bara fick som en affisch att spika upp på mitt ställe. Egentligen samma sak men det här är så mycket roligare.
De senaste dagarna har jag gjort några samarbeten som ni ska få se längre fram. Jag tänkte vi kunde kolla lite på rekvisitan!
Jag letar nästintill alltid rekvisita på loppis och i de lokala secondhandbutiker. Mina favoriter här är:
Att jag väljer att leta second hand beror främst på att det blir personligt, jag vill inspirera till återanvändning. Att det dessutom är ett av mina bästa sätt att hitta inspiration kommer på köpet.
Hästen har inte varit i jobb. Nomi fick den i kalendern, den behövde bara en ny svans för att återfå sin glans.
Här syns tre nyinköpta props som jag köpte hos Maria på Gotland . En liten mortel i gjutjärn, en spatel i samma material och ett par mått. Det vackra lite böljande fatet snodde jag hemma hos mina föräldrar. Lånade såklart, det är min andra bästa grej för rekvisita.
Små keramikvaser för en tia styck, balanserar på den finaste danska keramiken. Den matta, ockrafärgade tonen är perfekt. Trådar och band känns som det mest onödiga att konsumera nytt. Och ja fatet och vasen är på lån. Minns dem från när jag var liten, tyckte de båda inte var de snyggaste. Men nu!
En liten ströare. Alltså kolla detaljerna! Den tvinnade ståltråden, trähandtaget och formen i sig. Betalade en femma tror jag, varför gör man inte exakt såhär idag och man har en sil-fabrik. Säljtips!
Stjärnorna sålde vi i affären. I år verkar de inte finnas i mässing men fina ändå, liten och stor.
Lånevas och loppiskarna. Och nytt jutesnöre lagom till jul.
Den här kannan är så fin. Älskar färgen och strukturen.
Bruksföremål var ju helt klart vackrare förr, så är det bara. Barnen älskar den här vispen. De tycker den känns high tech och sjutton resor roligare än elvisp. Överlag så hittar man väldigt mycket i besticklådorna på loppis. Som bestick, slevar och smart i rostfritt och trä.
Krukan med den perfekta färgen från Gränsfors. Kristos bästa kavel är en sågad rundstav.
Inte förrän jag såg besticken på skärmen insåg jag att de är namnpräglade. Såklart att denna uppläggningssked ska hamna hos Esther. Funderar på hur ofta jag har missat namnen på baksidorna.
Vi ta rekvisitapaus och pratar lite Chester tycker jag. Idag har vi suttit hos veterinären i två timmar och röntgat det lilla knäet… Lilla gubben fick lugnade och slog ihop som en stock. Åh vad det skar i hjärtat när vi bar runt på honom, där på djurkliniken, i famnen. Han har haltat i ett par dagar och vi kunde inte förstå varför. Förmodligen har han bara slagit till knäet när han röjt och lekt. Inget farligt men nu vila i en vecka. HUR vilar man en 3 månaders valp????
Alltså. Jag höll på att få ett smärre nervsammanbrott. Rekommendation med vila, ha tråkigt, inga trappor, bara koppelpromenader. I en vecka alltså. När jag minst anande idag hörde jag små snabba tassar från övervåningen. Såklart hade han rusat upp där jag inte hade koll och när han märkte att jag upptäckt buset blir det såklart sju resor värre. INTE SPRINGA, BARA GÅ!! Tjena… Han for runt i alla rum och livet lekte. Hältan var som bortblåst (för en stund) och hur sjutton fångar man en valp??? Hjäääälp, hur ska det gå med veckovilan?
Våra finaste skärbrädor av en gammal planka som legat ute i ur och skur under flera år. Jag frågade min systers svärfar en midsommar, du har ingen vindpinad gammal bräda som ligger och skräpar? Sedan filade, oljade och stilade Kristo till dem.
Ni vet väl att gamla gjutjärnsmortlar är ganska så exakt lika alla dessa lervaser. Och funkar prima.
Torkade bär och växter att samla på.
Korgar från Beton (har ni sett Pinocchio-kollektionen !) och Maria.
Så avslutningsvis mitt bästa stjärnfynd någonsin. Eller mina tre, vågar knappt inte säga det men jag har tre…! Bästa stjärnformen, öppningsbara och hängbara. Yes, det var lite spridda tankar om samarbeten, som jag knyter ihop längre fram, hur man kan leta rekvisita och den haltande lilla valpen. Oj, nu hojtar någon ”Han springer som en gaaaaalning!!! Mamma du sade ju att han inte fick hoppa!!!” Mmmm, hur gör man? Lugna valptips emottages tacksamt.