Annons

Annons

Typiskt dålig plåtningsdag.

Jag borde ha tänkt till redan igår eller för all del för flera dagar sedan. Men jag föredrog, framför allt annat, att soffhänga med en av mina bästa vänner. Dricka vin och prata massor och jättesent. Inte särskilt svårt val när allt kommer omkring. Därför var jag liksom inte helt på det klara med dagens arbete. Inte färdigplanerad direkt, vilket alltid är smart i dessa sammanhang. Egentligen bestämdes det dessutom ganska sådär direkt på morgonen. Fast jag lovat mig själv dyrt och heligt att alltid packa färdigt dagen innan en plåtning. Speciellt i detta kryptiska ljus om hösten.

Annons

Nu till saken. Det föll sig nämligen så att ingenting blev klart. Inte det minsta faktiskt. Kanske den mest oeffektiva plåtningsdagen någonsin. Men extremt härligt att befinna mig här. Ändå. Snacka om att man låtsats i dessa lägen. Alltså att det är mitt eget eller något åt det hållet.

Annons

Vi började i alla fall sjukt pepp. Och målinriktade. Ljuset var prima och dagen var trots allt fortfarande lång. Skulle ju fotografera för kära Numero 74. Nu är det ju 2018 som gäller så synar ni noga lär ni se en och annan nyhet. Måste bara tipsa om att Smallable  har ett väldigt stort utbud av senaste kollektionen som är så fin. Jag vet också från säker källa att just Smallable  kommer att ha exklusivitet på bäddkollektionen i vuxen-storlek, de stora 65×65 kuddarna och överkasten i dubbelsängsstorlek. Ni är ju så många som frågar om just det. Ska ni till Paris finns ju Smallable som fysisk butik med egen Numero 74 popupshop! Hur flott!?

Annons

För övrigt är det knivigt med takhöjd. Som om man lever extra vilt när man ska fästa upp en sänghimmel.

Sneak peek!!

Sedan gick det alltså lite åt skogen med alltihop. Jag insåg att jag saknade en hel massa saker. Smart att komma på det när man redan är på location. Nu är det ju inte hela världen alls, men tur ändå att vi inte åkt ett par timmar för att komma hit. Detta hade jag såklart fått information om innan, att de fortfarande var under produktion. Men asch då, vad jag glömt bort det! Så jag letade i ett par timmar i vårt hus. Och svor över oreda och klantighet och varför jag inte har färgkoordinerat all rekvisita jag har i min källare. Jag drömmer om hur jag har powder-hyllan, dusty pink till vänster, alla grå nyanser på samma rad och sådär. Men nu är det så mycket motsats som du inte ens kan greppa. Såklart var hela letandet utan framgång. I ärlighetens namn kände jag mig som den slarvigaste som gått på jorden, jag var helt säker på att jag slarvat bort grejorna. Så därför satt det hemskt långt inne att svälja förtreten och kontakta dem, på en söndag dessutom… fast det var ju bra för då mindes jag ju. Men man känner sig ju lite sådär oproffsig när man har valt att söndagsjobba, monterat ner världens krångligaste järnsäng, packat bil, styrt upp med ungar och lunchplaner, och dragit med man och hela konkarongen.

När jag kom tillbaka hade i alla Kristo ordnat en smart hiss när takhöjden är enorm. Fattade faktiskt inte riktigt hur det hela gått till.

Så han fick stajla lite en andra gång.

Det är banne mig älskvärt att låtsats studio här. Vem var det som skulle sitta där när snön kommer…?

Jag fixade lite med kuddarna som ändå låg där i huset. Tyckte det var synd på alltihopa annars.

Sedan återstod bara själva nedpackningen då…


Kommentera

Annons


Laddar