Jag fick ett sådant fint tips häromsistens som jag kommer dela med mig av. Helt enkelt för det är en alldeles prima julklapp. Och jag vet att många ni som läser har ett bildintresse och därmed också ett kameraintresse. För några år sedan införskaffade jag den här kameraremmen som ni ser ovan. Den var exakt så ljus som på den här bilden men har åldrats så jäkla vackert. Och jag är så himla nöjd med att ha en snygg kamerarem. De må kanske låta fåfängt men att bära kamera med stil är faktiskt viktigt för mig. Jag menar, jag släpar min kamera i tid och otid. Ibland på flottare tillställningar, ibland när man liksom har tänkt på resten av outfiten. Jag egentligen spelar det ingen roll, det ingår liksom på mig som person. Det som hänger på axeln likväl som en väska. Sådetså. Absolut en favoritgrej, alla dar. Känns dessutom väldigt lyxigt som present, som ett smycke. Typ.
Och nu till själva tipset. Inget ont om kameraremmen ovan, men detta nedan var ju bara så fint! Och dessutom så bra.
Remmen – kamerarem i högkvalitativt, vegetabiliskt garvat läder som åldras så man kan älska sin kamerarem tills döden skiljer en åt. Men spara till efterkommande generationer, vilken skatt va? Exakt såsom det ska vara. Läder från Tärnsjö och Toscana. Remmarna tillverkas av för hand i Sverige utav hantverkare som vet hur en slipsten ska dras. Och allt däromkring.
Inspirationen från en morfars gamla kamera. Såklart. Finns i tre modeller som passar alla kameror på marknaden. No 1 = axelrem med justerbar längd. No 2 = axelrem fast längd. No 3 = handledsrem. Det naturella lädret, som alltså är min favorit kommer från Tärnsjö. Det svarta och cognacsfärgade lädret kommer från Toscana.
Under The Product på hemsidan kan du läsa om tänket kring hållbar tillverkning. Varför det är extremt viktigt hur man garvar lädret, för vår värld och vår hälsa. Du kan också läsa vad det innebär med vegetabilisk garvning och varför det är en självklarhet för detta företag. Här kan man också läsa om varför lädret man använder är högkvalitativt, varför man valt att skippa syntetisk beläggning.
Lädret från Tärnsjö garveri har en historia på 140 år tillbaka i tiden. Lädret i Toscana produceras av italienska hantverkare som tillhör The original Italiian Vegetabilie-tanned Consortium.
Japp, årets julklapp tycker jag. Om du känner någon som äger en kamera. Här är hemsidan för Remmen-straps och shopen hittas här. Och instagram här. Och jag är ju svag för sådan här filmer.
Annars har jag packat en hel massa medaljonger.
De här småstjärnorna får mig att fundera på någon slags tålamodskurs. Kanske kan räcka med att ta upp yogan igen. Stjärnorna är minimala och jag vet att jag inte får tappa en endaste en, då vi har precis så det räcker.
Tur att Svea kom och gav mig en paus. Hon skulle bara hämta hem gullisen Iris.
Alltså mörkret nu. Jag vet att man inte kan klaga när man bor i Sörmland. Och ändå önskar jag mig till Claras trakter var och varannan dag. Inte för ljuset då men för snön. Kolla bara första bilden i dagens inlägg. åh!
Jag ägde en elljusstake när jag var tonåring, en vit och alldeles vanlig. Senare hängde den med till alla mina hem men åkte liksom aldrig upp. Jag vet att Kristo trånade efter den där, flera år faktiskt, men jag bara – aldrig, så fult. Tror till och med att jag skämtade lite om det till höger och vänster. ”har ni hört va?! Kristo tycker vi ska ha elljusstakar!! Hahahaha! Och stjärnor fick det bli. Endast stjärnor. Vita stjärnor. Så. Speciellt.
Ja nu är det ju verkligen inget unikt med en elljusstake. Heller. Men jag erkänner, för ett par jular sedan så tänkte jag lite svagt sådär i hemlighet. Alltså det där ljuset från elljustakarna får man liksom aldrig med stjärnor, det blir liksom mjukare och liksom lite sagosken över det. Kanske skulle man prova ändå. Som om det vore den mest världshistoriska julenyheten någonsin. Såklart kunde jag inte bestämma form eller någonting så det blev inget. Men nuså, detta är verkligen ingen designad storhet och heller ingen antik sak utan en helt vanlig som fortfarande finns i produktion. Fast vi köpte den på loppis för ingenting alls. Det allra roligaste i den här historien är i alla fall känslan när jag insåg vad jag egentligen beställt (beställde nämligen några nya då jag inte fann några i närheten begagnade, annars tror jag loppisarna svämmar över just med denna modell) Men kolla vad jag hade beställt istället !!!! Fyra stycken! Hahaha! Inget ont om detta heller men det kändes så lite jag. Viggo däremot tyckte det var synd att jag hann upptäcka missödet.
Den här stjärnan fick jag av en vän för över tio år sedan insåg jag idag då jag kontaktade Konsthantverkarna på Hornsgatspuckeln om de av en händelse skulle ha den fortfarande. Det hade de ju inte. Men stjärnan är i keramik och foten likaså, och pinnen i trä. Tips för någon keramiker, att kanske göra igen. Blir lika lycklig varje december när jag plockar upp den. Och nej den ska inte stå där, det var bara enda stället som fortfarande var ljust.